Gitarrenovering av en 1937 års Levin - del 2

Ja, gitarren är nu färdig och hur fin som helst! Roger har slitit som ett djur och fick i går lön för mödan! ;)




Greppbrädan slipades och bandades om, varpå bandstavarna filades.




Roger gjorde ett nytt stall efter en 30-talsmodell. Originalstallet skapade en stränghöjd på 5 mm under bassträngarna vilket är alldeles för högt! "Jag gör en ny istället för att slakta originalet", sa han och jag höll med! :)




Stallet, sett uppifrån. Som man kan se så har Roger gjort ett uttag. Detta, förstår jag, gör att ljudet blir dubbelt så bra, dels för att trycket mellan stall och lock blir större, men också för att diskant och basvibrationer kommer till locket separerat. Fan vad han kan! :)




Tyvärr så råkade Roger göra en liten miss tidigare under renoveringen. När spjälorna var borta på locket såg han att själva locket var deformerat, vågigt. Det enda sättet man kan forma om trä med är värme, så han på med strykjärnet. Locket blev mycket riktigt planare efter värmningen. Missen var att han använde en trären plywood som underlägg istället för någonting halt som teflon eller liknande. Värmen smälte lacken lite grand och den fastnade i plywoodskivan. Det som hände var att lacken fastnade i ett antal millimeterstora bitar och lämnade efter sig trärena vita fläckar i den vackra sunbursten under ljudhålet. Men han har gjort vad jag kunnat med bets och lack för att dölja skadorna och har väl lyckats sisådär, om han får säga det själv. På håll syns det inte och som tur är finns fläckarna under strängarna, som man kan se på bilden.
Jag är inte alls varken arg eller ledsen på Roger. Gjort är gjort och det är en gammal gitarr, den har sedan tidigare sina skavanker och jag har valt att behålla allt sådant. Om man jämför med allt annat han har gjort på gitarren så väger det positiva över flera gånger om. Jag hade inte fått gitarren i ett sådant här skick utan honom! Patina rocks, so does Roger! :)






Gitarren är färdig, strängad med Elexir nanoweb phosphor bronze 0.10-strängar och helt fantastisk. Roger testade den i färdigt skick på lunchen och gillade den så pass att han blev en kvart sen tillbaka till jobbet. *haha* Ett otroligt gott betyg måste jag säga. Enligt herr Häggström själv så den låter precis som en sån här gitarr ska låta. Jämfört med en modern westerngitarr har den mindre bas, mycket mellanregister och en balanserad ton där de enskilda strängarna hörs. Med det fasta stallet som han tillverkade så låter den mycket bättre. Nu har den en typisk blueston - lite kort och en aning plåt från tailpiecen.
Gitarren skickas idag! *wohoo!!!*