Egoism i trafiken är bra!

Det är fördomsfullt att anse att klagomål i trafiken är pensionärernas yttersta mission, det tillsammans med klagomål på aktuell statsminister, att grannen spelar för hög musik, internet, samt på det ökande priset på butikernas inälvssortiment i charkdisken. Dock kan jag tycka mig se att det i alla tider nästan bara är just denna folkgrupp som har stått för många av dessa klagomål. Inget fel i detta men har nu skett att jag, i egenskap av att vara en hyfsat normal 25-åring, känner mig äldre än vad jag är. Fördomsfulla känslor - må hända, men jag vill klaga på trafiken, eller snarare trafikanterna!

Jag har nu under flera dagar, cyklandes på väga till och från jobbet, mött både cykel- och gångtrafikanter som jag har varit nära att kollidera med. En anledning har varit att i synnerhet cyklisterna trampar på i vad som kan tyckas vara ett blint tillstånd, utan att se sig för. Den primära anledningen har varit att inte en jäkel av de jag möter varken har reflex på kläderna eller ljus på cykeln. Jag orkar inte plita ner en massa floskler och moralkakor men hur förbannat svårt kan det vara!? Två knapptryckningar och tre sekunder senare så är i alla fall min cykel trafiksäker.

För cyklisternas och gångtrafikanternas skull så bryr jag mig i ärlighetens namn egentligen inte ett dugg om huruvida de syns i trafiken eller inte men för min egen skull så känner jag att jag inte vill krocka med någon och skada mig för att personen ifråga inte orkar/vill slå till ljuset på sin cykel eller sätta på sig en reflex. Det är alltså ur en helt egoistisk synvinkel som jag skriver och om fler använde den typen utav egoism i trafiken så hade de kunnat göra andra en tjänst helt utan att tänka på det. Det kanske hade nog passat svensken perfekt.